Skärtorsdagen och Långfredagen var katastrofala. Skulle uppskatta om ingen påminde mig om de dagarna, någonsin. Mycket minns jag inte ens, ex metropol. Det lilla jag minns vill jag inte minnas.
Påskafton hade jag börjat komma in i den "katastrofala rytmen". På kvällen fick jag möta det som hänt och det var riktigt jobbigt, men väldigt bra - Dal-banan började övergå till berg-banan.
Påskdagen fortsatte uppåt i banan och just nu befinner jag mig på ett berg. Hur högt det är, är svårt att veta. Men jag är glad nu. Lite vajjigt är livet alltid, men att hamna i en dal snart igen hoppas jag verkligen att jag slipper. För där är det hemskt och oerhört ledsamt att vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Print down some words :)