My dearest Mando Diao

Det var någon gång 2002 jag för första gången hörde Mando Diao. Låten var Mr Moon och jag blev helt stum över den så tonsäkra och djupa rösten, tillhörande Björn Dixgård.Men det var inte försen första gången jag såg dem live som jag blev slagen med häpnad, Metropol 2007.

Efter den kvällen började man att känna deras närvaro vilket är helt obeskrivligt. Att nått så abstrakt kan komma en så nära! Först var det skrämmande, nu är det snarare en befrielse. Säger som Gustaf i Morning paper dirt - It feels so good to be an outlaw in your perfect world.

Exakt nu, kl 19.00, ska Give me fire invigas på Globens Annex i Stockholm. Vilket kommer bli årets största musikaliska händelse! Det finns inget som gör mig så glad när ett nytt album har kommit till och ska värderas live! Mest intressant är det dock att höra de äldre favoriterna som har hängt på sig mycket minnen och känslor som ska få utlopp. Det kommer bli som en enda stor explosion av galenheter! Och jag älskar det!

[Never seen the light of day, Mando Diao, Lund 2008-03-08]