Jag vill så gärna. Men jag vet inte om jag vågar. Jag känner mig oerhört motiverad och så ställs man inför ett så svårt val. Jag vill så grymt gärna satsa, men jag vet inte om jag vågar. Eller jag tror att jag vågar egentligen men jag vågar inte att misslyckas. Å andra sidan känns det som min sista chans och jag vill ta den. Men det ska ju inte liksom förstöra allt annat men endå är jag villig att offra en del. Eller ganska mycket, för hur som hellst så vinner JAG på att ta chansen. Dessutom får jag göra mer av det roliga i livet. För hur sjukt det än låter så är det bästa känslan som en människa någonsin kan ha är man sliter så att armarna sprutar mjölksyra och benen domnar bort men samtidigt har viljan att klara det. Det är då man är helt ostoppbar - att ge upp finns inte eller tänka att man är trött existerar inte. Den där jäkla tävlingsvilja som finns kvar hur slutkörd man än är. Stackare som aldrig fått upplevt den.
Det är då man känner att man lever och lyckas. Viljan att bli bättre och kunna ge allt för det. Det är det som gör simning det bästa i mitt liv. Det är det som funnits längst och att inte ge det en chans vore egentligen för jävligt.
Jag tror nog att jag egentligen redan har bestämt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Print down some words :)