För det är ingen vanlig dag...

... För det är min mans födelsedag! Hurra Hurra Hurra!


Grattis Pete Doherty!

Ledig tid

Två sega dagar i skolan är avklarade. Nu väntar två dagar av härlig ledighet.
Då ska jag försöka ta tag i saker jag annars aldrig kommer att göra.

• Renskriva "Die Weisse Rose"
• Plugga rättskunskap; försäkringar och lån.
• Planera/göra lite små-ändringar av rummet
• Sova länge

Mando Diao Lund Olympen - fantastiskt

Lördagen den 8 Mars genomförde Mando Diao den bästa och helt otroliga konsert jag har sett. Det var Rock 'N Roll som aldrig dog ut utan bara gav mer och mer energi samtidigt som svetten rann.
Det började precis som en Mando Diao-konsert brukar börja; med ett långt intro, fast det här var nog det längsta jag har upplevt. Det tärde verkligen på nerverna. Men till slut steg Dixgård och grabbarna på scen. När Gustaf sedan drog igång kvällens första låt, One Blood, blev det alldeles vilt och galet. Vilken stämning, den gick inte att ta miste på.
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva för allt var så jäkla bra. Det finns inte ord. Allt kändes så himla proffsigt av mix med låtar, nya versioner och fantastiskt ljussättning.
Gustaf Norén gav Long before Rock 'N Roll en helt ny dimension med att upprepa gitarr-riffet i början av låten. Det lät nästan lite unplugged - dö läckert.
Precis som vanligt var det vackert av Dixgård till Mr Moon och Ocharsy.
God Knows var helt fantastiskt.
Det var så mycket intryck och så mycket som var så bra gjort.
Om det fanns något dåligt?
- Nej, helt omöjligt att hitta något fel.
Vad som var bäst?
- Jag måste nog erkänna att Mr Moon var bäst. Eller Gustafs version av Long Before Rock 'N Roll. Eller ...

24 hours to Rock 'N Roll

Imorgon så händer det. Inse hur länge jag har längtat efter det här. Jag kan inte riktigt förstå att jag och karro ska se Mando Diao i Lund i morgon. Det är snart bara 24timmar kvar. Det är helt otroligt. Jag har laddat och laddar just nu upp med foton av Mando Diaos spelning på Hultan och högtalarna har endast spelat Mando Diao. Fast det har de nästan gjort i två veckors tid nu.
Enligt aftonbladet ska Mando Diao aldrig varit bättre och enbart hyllat dem. Så förväntingarna är stora. Det finns tre stycken låtar som jag hoppas av hela mitt hjärta kommer att framföras.

• Ett jävla röj med Mexican Hardcore
• Allsång till One Blood
• Solonummer av Dixgård till Mr Moon

Biljetterna är i hamn

Biljetterna till sommarens största happening står fint brevid min musikanordning här hemma. Tre stycken 3-dagars-biljetter till Hultsfred festivalen.
Tack, morfar som betalade dem!

Media-dag med flyt

Idag var det en lugn dag borta på media. Förmiddagen bestod av en lång genomgång i intervju-teknik med olika regler, tips etc. Sedan lunch och för en gång skull håller mat-tanterna vad de lovat och tunnbröd serverades till soppan. Tunnbrödet är viktigt.
Eftermiddagen var ännu mer chill då vi började se på filmen Romeo och Julia, ni vet den med Leonardo DiCaprio. Han är liksom lite småsnygg, precis som i Titanic och The beach. Men nu för tiden har han tappat gnistan lite, vilket är synd. Alla har ju sin tid, så är det bara.
Dagen avslutades med den traditionella fikan och en underbar nyhet. Nästa torsdag är alla lediga eftersom det är studiedag. Men vi, media-tvåor, är även lediga på onsdagen! Status, mina vänner.
Glada och mätta kunde vi alla åka hem med den tidiga bussen. För vi fick till och med sluta kl14.00 idag och det är tufft.

100 dagar av längtan

DEN 12 JUNI KLOCKAN 18.00 BABYSHAMBLES HAWAII

100 DAGAR KVAR

Juno - gulligaste filmen någonsin

Nu tillhör jag den skaran som sett den omtalade filmen Juno. Den handlar om Juno, en 16-årig tjej med riktig attityd, som blir gravid med hennes killkompis Paulie som är rena rama motsatsen till Juno. Juno vet att hon inte skulle kunna ta hand om ett barn så hon finner ett adoptivpar som verkar vara de perfekta föräldrarna. Och där tar missförstånd, brustna hjärtan och äkta kärlek vid och utformar filmen på ett strålade sätt.
Filmen är så speciell med dess humor och allvarlighet. Först så gapskrattar man och i andra sekunden så är tårarna påväg att rinna nerför kinderna. Juno är verkligen en otroligt gullig film. Vi vet sådär supergullig, så att när du sitter i soffan eller i biostolen så säger man utan att tänka på det "åhh", "naaw" eller "va gulligt". Den speglar så mycket kärlek från olika vinklar och kärlek är exakt det jag känner för den här filmen.

18-års fest ikväll

Ikväll är det 18-års fest.
Ska snart bege mig iväg.
Ska bara kolla frillan och så va.
Karro och jag på bilden.
Bilden från den bästa förfesten ever.
Liksom.

Grattis Åsa!

Pete Doherty "Årets hjälte"

NME Awards har utnämnt min man Pete Doherty till "Årets hjälte".
Genast började gnället om hans misslyckade besök på rehab, inställda spelningar... jaa ni vet vad jag pratar om.
Expressen nämner endast att "Babyshambles lyckades släppa ett nytt hösten 2007, men ...". De sju orden är de enda som näms i texten och som syftar tillbaka på albumet vars namn de inte nämner, Shotter's Nation.
Shotter's nation är det bästa albumet jag äger och de har tydligen inte fattat vilken jävla bra skiva Pete och Babyshambles har producerat och inte storheten i Lost art of a murder eller den träffsäkra texten i unbilotitled.
Det som gör mig så förbannad är att de i hela texten är fullkomligt nedvärderande mot Pete och Babyshambles. Men mest arg är att de inte ger utrymme för att nämna namnet och ge ett par positivt värderande ord om Shotter's Nation som jag anser är bland det bästa som kommit från Storbrittanien.
För mig så är han en hjälte genom musiken och det är ju det NME Awards handlar om; musik. Inte om knark utan musik. Så det är inte konstigt att han fick den utmärkelsen.